Remissvar från SOF – Svensk Operatörs Forum angående Domännamnsutredningen SOU:30
Regelverket
SOF stödjer förslag om en liberalisering av reglerna för tilldelning av domännamn under den svenska toppdomänen .se, ett slopande av förprövning, och kontroll av att domännamn är operativa. Men, förändringen måste ske stegvis och i ett långsammare tempo än vad utredningen föreslår. Efter varje förändring av regelverket (som skedde tex våren 2000) måste effekterna undersökas och det långsiktiga målet kanske förändras. Det finns inte utrymme för “misslyckanden” i meningen att genomföra stora förändringar där följderna inte till fullo kan överblickas. Det är till yttermera visso på det sättet att det är svårt att ångra ett steg i liberaliseringsprocessen som visar sig vara felaktigt.SOF menar dessutom att utredningen vad gäller den internationella utvecklingen går händelserna i förväg. Förslag om ökad statlig kontroll av nationella toppdomäner diskuteras inom ICANN i det s.k GAC-förslaget. Vid sidan av detta finns det ett antal alternativa förslag. ICANN har inte, tvärt emot vad utredningen insinuerar, tagit ställning för något av förslagen.
Teknikens inflytande på regelverket
DNS-systemet är designat för att vara ett hierarkiskt system, och inte en mängd namn i en platt namnrymd. Denna tekniska begränsning måste beaktas när regler för tilldelning av domännamn i domänen “se” (vilket inkluderar tilldelning i underdomäner till “se”) behandlas. SOF ser inte att man har beaktat dessa tekniska implikationer på förprövning i regelverket i utredningen.
Tvister
När det gäller flera användares önskemål om samma domännamn kan de inblandade inte lösa problemet genom att de delar en webbsida vilket utredningen föreslår. Även om man mot förmodan skulle lyckas att förmå dessa att via en gemensam webbsida länka vidare till respektive egen adress så löser det inte problemet som uppstår i alla andra tillämpningar som tex elektronisk post, IP-telefoni eller FTP. Dvs, andra protokoll existerar än HTTP som använder DNS. Varje organisation måste alltså fortfarande ha ett unikt domännamn.SOF anser det inte korrekt att II-stiftelsen ska kunna ställas till svars och tvingas ersätta konsumenter som lidit skada p.g.a. felaktigt använda domännamn. Här måste annan lagstiftning kunna träda in och medföra direkta diskussioner mellan de två egentligen inblandade parterna, domännamnsinnehavaren och konsumenten som drabbats. Precis som vägverket inte ställs till svars om personer kör för fort eller parkerar fel.
Organisation
SOF anser att den organisation som skapades i samband med Internetutredningen (Statskontoret 1997:18) verkar fungera väl, och det visas inte i utredningen sådana brister som motiverar förslag till en helt ny organisation för domännamnshantering i Sverige. SOF ser i nuläget inget skäl till att regeringen försöker ta över domänen “se” från II-stiftelsen. Det är tillräckligt att regeringen arbetar i samförstånd med II-stiftelsen.
SOF delar utredningens uppfattning att II-stiftelsens styrelse bör ha representation formellt utsedd av regeringen, gärna med såväl juridisk som teknisk kompetens.
Effekter för näringsliv och konsumenter
SOF anser inte att ökning av antalet registreringar under .se-domänen kan vara något självändamål. Ett system utan förprövning med mycket enkla regler kommer säkert att öka antalet registreringar under .se, men det kan leda till ökade tvister i efterhand, och försämrad informationskvalitet på sikt, genom en svagare koppling mellan namn och domäninnehavare än i nuläget. Det ökade antalet konflikter diskuteras inte i utredningen.
SOF anser inte att förslagen i utredningen skulle underlätta för konsumenter att söka information samt att handla på nätet. Domännamn har mycket litet att göra med möjligheterna att söka information på nätet.
Operationella frågor
När det gäller driftsäkerhet så anser SOF i likhet med utredningen att det svenska DNS-systemet kännetecknas av hög driftsäkerhet. SOF anser dock att utredningen inte gör någon skillnad mellan hanteringen av databasen med information om domännamn och dess innehavare och den information som finns lagrad i DNS. Båda dessa system måste var för sig hanteras på ett säkert och tekniskt korrekt sätt. Vikten av att spegla båda dessa databaser på fler, fysiskt skilda datorer, är mycket hög. Det måste också finnas tillräcklig kompetens att sköta uppdatering, underhåll och drift av de båda systemen.
DNSSEC
I samband med DNSSEC så är det så att system utan förprövning inte har några garantier för att en användare talar med en bank eller en myndighet bara för att det står bank eller myndighet i domännamnet. Det finns alltså ingenting som garanterar vem man kommunicerar med, trots att man har säkrat innehållet i databasen genom DNSSEC. Det finns därför en risk att konsumenter enbart beroende på att de använder DNSSEC kommer tro att kopplingen mellan namnet på domänen och innehavaren är starkare än vad det egentligen är i praktiken. Att därför införa DNSEC samtidigt som man liberaliserar reglerna och avskaffar förprövning kan för konsumenten leda till sämre kvalitet på domänsystemet. Därför är det just i samband med införande av DNSSEC kanske påtvingat att förändra målet att i en framtid ha ett system utan förprövning.
För Sveriges Operatörers Forum – SOF
Patrik Fältström